Tolv

Veckor har gått nu och om endast 9 veckor landar vi åter på svensk mark.
Det gillar Ni va? :)

Idag var det strand-städ-dag för personalen samt frivilliga från Seaview.
Det ska göras 1 gång i månaden hädanefter för att hålla fint efter alla thailändare som stökar ner varje helg.
Niklas och Paulina ställde såklart upp medan jag och Nathalie låg och sov ;)

Paulina har betett sig som ett arsle (ursäkta språket!) hela dan idag, vi orkar snart inte hantera denna trotsen.
Ett milt exempel från dagen: Niklas tog en promenad för att få vara ensam en stund på eftermiddagen och jag gick och la Nathalie.
Paulina låg framför Fem myror är fler än fyra elefanter och skulle sova, sa hon, men i själva verket så "rymde" hon och knackade på hos Inge och Cia som bor längst bort och satt där, hur länge vet jag inte.
Sen stormar hon in och väcker Nathalie som knappt sovit nåt alls och skriker att jag ska öppna godiset hon fått, hon ber inte, jag SKA, och jag vägrar såklart.

Hon är aldrig tacksam för nåt hon får, varken av oss eller andra.
ALLA ska göra henne till lags och gör man inte det så antingen skriker, grinar eller slåss hon.
Hon har haft den här trotsen sen hon var 2 år och snart är hon 3½ år och det eskalerar hela tiden.

Hur gör man? Vad gör man? När går det över? Går det över?

Nu på kvällskvisten fick vi en kommentar på bloggen från några av Paulinas dagiskompisar och hon blev SÅ glad, hon saknar Er massor!

// Kikki