Förlusten av ett barn.
Jag satt precis och läste igenom inlägget jag skrev och alla fina kommentarer jag fick och allt stöd jag hade från alla runtomkring mig, speciellt Ida som ringde mig fast det var mitt i natten i Sverige och grät med mig på sjukhuset, presenter och blommor av världens bästa grannar när vi kommit hem till Sverige.
I början när vi kom hit blev jag ständigt påmind om det, när jag satte mig på toaletten så kom det flashbacks direkt hur hon bara hänger och det är blod överallt.
Frysen där hon låg i väntan på kremering.
Alla underbara människor som var här för 2 år sen som kommer ihåg och de som jag fått berätta för som inte visste nåt.
Men hade jag inte fått uppleva detta så hade jag inte haft Nathalie och bara den tanken får mina tårar att strömma.
Underbara älskade Nathalie.
Det finns nog en mening med allt som händer och jag är SÅ glad och tacksam över att jag fått 3 fina tjejer även om jag "bara" har 2 i livet som är helt perfekta och som gör mitt liv fantastiskt att leva (även fast det är jobbigt ibland...)
Den 22:a är det 2 år sen hon kremerades och då ska vi åka till templet.
 |
| ♥ |
// Kikki
Finaste Kikki, tänker så mycket på dig! Du är så stark som klarar att åka ner igen trots allt som hänt. Stolt över dig hjärtat! Puss & kram
SvaraRaderaStor kram och alla omtankar. <3
SvaraRaderaGumman, jag vet att det är kämpigt men du är så STARK! Du har överlevt det värsta som kan hända, du klarar allt!
SvaraRaderaMinns det som igår... Samtidigt som det känns som en evighet sen.. Tänker på er! Kram Ida